nemisjuttionio

Han studsade upp ur sängen och var oföskämt pigg.
Kl. 22 gick jag och la mig i hopp om att han skulle varva ner och somna med lite tryggt sällskap.
Men inte då...

Min förkylning gjorde sig påmind.
Hostade så jag tror halsen och lungorna skulle flyga ur mig.
Självklart gjorde det inte några under för min sons sovro.
Han, charmig som han är, skulle vara snäll och go med sin sjuka mamma och strök mig på ryggen varje gång jag hostade...precis som jag brukar göra med honom när han är sjuk och hostig.

Kl. 22.30  började vi ignorera honom.
Han fick ingen uppmärksamhet eller nått att äta.
Vi släckte ner överallt och sa inte ett ord till honom.
Låter grymt, men det är det inte.

Kl. 23 fattade han vinken och började krypa upp och lägga sig i soffan och i sängen.
Och tillslut.....
Success...han somnade på soffan.

JIPPI!!!!

Själv hade jag inte så tur och hostade på ett bra tag till.
Vet inte när jag slutade host eller när jag somnade.
Helt slut var jag iaf.

Sen var det slut där....

Nix pix.
kl. 6 vaknade det jobbiga lilla charmtrollet....
...och VÄGRADE somna om.

Jag är trött och på mega dåligt humör.
Det kalla vädret, mörkret och förkylningen gör inte saken bättre.
*suck*

Kl. 7.30 bär det av för att börja lämna barn på fritte och dagis.
Efter det skall jag hem och äta lite frukost.
Och sen.....
.....SOVA ..... SOVA ..... SOVA ....
..... och kanske besöka grannen