nemisjuttionio

Näst svårast är att orka blogga.

Å på 3:e plats vad man skall skriva eller hur man skriver det man vill på ett bra sätt.

 

Kan ju börja med att berätta att torsdag 24 oktober, så var olyckan framme.

Skull gå ut å stoppa i motorvärmaren på bilen och gick så försiktigt.

Tyvärr inte tillräckligt försiktigt, för det fanns en tunn ishinna på farstubron ...

... *tjopp* ... så åkte jag kana på rumpan nedför hela bron.

Svanskotan fick ta värsta smällen, men var mör om HELA rumpan och den del där rumpa möter ländrygg. Så fick motvilligt ta ledigt från praktiken 2 dagar. Inte lätt att packa upp varor eller städa då varje rörelse gör att man vill vråla ut en svordomsramsa av smärta.

 

Söndag vinkade vi bye bye till Sabina, som skulle helt själv flyga ner till Malmö och träffa pappa Amir. Det var både spännande och nervöst ... för mor OCH dotter. Så nu betar hon av en höstlovsvecka med shopping, bad, god mat och säkert en massa annat.

Är ju 3 år sen hon träffade faster E, farmor S och farfar O. Sen är det första gången hon träffar pappa Amirs tjej S.

 

Måndag for Bella för att tillbringa höstlovet med farmor och farfar på Näsudden.

Jag började ännu en praktikvecka, som gått i långsam takt och dagliga doser av smärtstillande för att överleva. Har fortfarande kopiöst ont av fallet. Fast jag kommer nog överleva.

Detta betyder att jag denna höstlovsvecka haft 2 omöjliga små pojkar till förfogande. Och dom kan minsann hitta på både det ena och det tredje. Minsta pojken har dessutom varit riktigt gnällig och mammig ... vilken när man har ont kan vara lite jobbigt.

 

En stor ljuspunkt för mig är dock att min orkidée blommar vackra vita blommor.

Och om den är villig, så kommer det bli blommor av de många knopparna och förgylla fönstret många veckor framåt. Och som synes kommer det nya "stänglar" med knoppar på mina gamla stänglar *överlycklig*

 

Just nu är det lite knök i huvudet.

Även om jag kan grunderna med att städa, så blir det ändå lite jobbigt då man skall lära sig nya rutiner med ny utrustning. Kommer bli lättare med tiden. Är iaf härligt folk kring mig om dagarna, som är både trevliga och hjälpsamma om jag undrar över något.

 

Sen får man vänja om sig lite med hur saker och ting skall funka hemma och hitta nya rutiner där oxå.

 

Så då kör vi ... full fart framåt ...